Roligheter i vardagen

I lugnt tempo strosar vi runt bland gatorna i Florens under några dagar i oktober för två år sedan. Njuter av omgivningarna, de gamla byggnaderna som andas historia och av stöket som blir i en storstad. Tillsammans diskuterar vi vad vi ser omkring oss. Avkopplande och tankeväckande när man är i samtal med en 7- åring och en 10-åring. De ser saker som en annan inte ser. Upptäcker och funderar på saker som vi som vuxna bara tar för givet eller som vi bara slutat se.

Vi, jag och min man,  ser de stora sakerna. Broarna, färgerna, byggnaderna. Njuter av luften. Njuter av säl
lskapet.

Barnen ser skyltarna.

Helt plötsligt öppnas en ny värld av  små detaljer som gör de vardagliga tingen roliga. Vi ser dem överallt. Fisken, kistan, skärpet.Varför har de valt just de figurerna? Får man göra så? Varför har vi inte sådana skyltar hemma? Frågorna är många och förväntan inför nästa skylt är stor. Helt plötsligt utbrister 10-åriga Sixten, "jag önskar att jag hade en tavla hemma på mitt rum med dessa skyltar på. Kan du göra en åt mig mamma? Det önskar jag mig i julklapp".

Så nu hänger det en sådan tavla på hans rum. Varje dag påminns vi nu om promenaden i Florens, samtalen vi hade vid varje skylt och hur viktigt det är att inte missa de där små roligheterna i vardagen.

Nu var det länge sedan

Tänker ibland, ok, relativt ofta på tiden då jag bloggade regelbundet. Jag saknar det. Mycket. Det var en stund för eftertanke och reflektion kring dagen. Kring livet.

Anledning till att jag slutade var att Instagram, Facebook, tiden och ja, livet. För mycket på gång på samma gång. Man vill göra så mycket, jobba, träna, fixa hus och hem, vänner, familj och barnen. Barnen, godingarna som helt plötsligt har massa andra intressen än mamsen ;-)  Precis som det ska vara, jag vet, men ändå. Tiden går så fort.



Det gäller att njuta.

Det gäller att stanna upp och ta tillvara på det som man har nu.

Så därför skriver jag ett inlägg idag. Jag stannar upp lite.

Grått

Seriöst, det är grått.

När ska solen börja skina igen egentligen? Inte undra på att man går runt som en trött sill? Inte för att jag vet hur en trött sill känner sig men ändå,  så känner jag mig. Det finns många vackra detaljer ute, men vem orkar när det är så grått?

Grått.

Alltså, egentligen gillar jag grått i olika nyanser, men grått behöver en kontrast och just nu är det brist på kontrast.

Grått. Murrigt grått dessutom.

Sol. Det vill vi ha.

Fredagsnöjd o frostiga rosor

Visst är det vackert när det är såhär kallt ute. Det är vitt, vitt och vackert, vackert precis överallt. Borta är allt brungrått dask som tråkiga januaridagar annars kan erbjuda. Man känner sig lite piggare i alla fall. Man vill ut när man är inne men ändå vill man stanna precis där man är när man inser hur isande kallt det är ute. Men vackert är det.

Inte bara att det är vackert idag, idag är en sådan där "shit-vad-jag-känner-mig-glad-och-nöjd-dag!"

Bra dag på jobbet. Goda resultat av mina elever. Det gillar vi. Å så ens goa kollegor. Förgyller fredagen.

Fredagseftermiddagsmys med barnen. Tidigt hemma så man hinner ses lite under pigghetstimmarna.

AW med fina tjejkompisarna ikväll. Händer inte varje fredag precis. Tror det var två år sen sist. Minst.

Sen är det ju bara vetskapen om att det är fredag, inga tider att passa på morgonen. Man kan bara gossa in sig och ligga kvar i sängen den där extra stunden.

Skön fredag. Å vackert ute. Ibland är det bra att stanna upp och njuta lite.

Ångest

Alltså, jag vill börja blogga igen.

Det har snart gått ett halvår sedan mitt senaste blogginlägg och det är inget jag är stolt över. Egentligen trivs jag med att blogga. Jag gillar det där med hur man blir"tvungen" att titta på världen lite extra mycket varje dag för att man ska ha något bra att skriva om. Framförallt kring vad som händer i trädgården.

Ibland, nu för tiden alltså, får jag en känsla av att jag missar vissa saker. De där små söta guldkorns framstegen i trädgården som jag inte tar mig tid att titta lite extra på nu när jag inte får tummen ur och bloggar.

Men jag vill.

Det går inte bara.

Hur tar man sig över spärren?

Idag korsades spärren

Storebrorsan kan simma. Har kunnat ett tag nu, men ändå så har han inte riktigt kunnat. Simningen har varit ett jobbigt måste. han har liksom inte riktigt förstått finessen och meningen med att simma. Tills idag. Idag kom han på det. Och precis som han varit med cykling, slalom, gå osv så från en dag till en annan så kan han bara.

Idag har vi varit på Malens bad i Båstad. Vilken dag vi haft! En fantastisk sommardag och inte nog med det,  storebror simmade 160 meter sammanlagt (50+50+20+20+20) och tog Simmärkena  Doppingen, Silvergrodan, Guldgrodan, Blå krabban och Röda krabban. I bedriftyran fick den lilla badankan (lillasystern) lust att också visa vad hon går för så det slutade med att hon gick hem med ett simmärke hon med, Doppingen.

Det var så kul!

Vilken fantastisk kväll dessutom, trädgården som är full av rosor doftar något underbart! Har fotograferat, visar senare, nu ska vi dricka vin och titta på solnedgången!

Hos farmor och farfar

Så var vi på plats i Skåne hos farmor och farfar. Gårdagen spenderades i bil och på Gekås i Ullared. Barnen var hur duktiga som helst och vi inhandlade lite diverse bra-att-ha-saker. Lite till resan, lite presenter, lite t-shirts och legginging, fiske- och sportsaker mm Försökte verkligen hålla nere det men det finns många bra-att-ha-saker på Gekås. Det är ju ingen nyhet precis.

Idag skulle vi bada hade vi tänkt men det sol och moln blandade vädret som utlovats är mer molnigt än soligt. Men vi håller tummarna att vi i alla fall kan ta en lite tur till stranden för att bara känna på det lite i alla fall.

Vi håller tummarna.