Nu har jag bloggat i snart ett halvår och jag trivs verkligen med det.
Det har blivit dels som en dagbok m en också ett ställe att reflektera över saker och ting. Dessutom ett utmärkt läromedel, jag lär mig hela tiden en massa nytt.
Jag bestämde tidigt att det inte skulle få bli något stressmoment, att bloggen bara skulle vara en rolig och lärorik sysselsättning. Och jag har lyckats ganska bra med det.
Det enda som jag inte hade tänkt på är stressen när man inte hittar tiden att greja med den fastän man vill. Frustrationen man även kan känna när man inte får tid till att göra sånt som man känner för eller som man behöver ( träna, träffa människor som man längtar efter, se en bra film, läsa en speciell bok, måla om hemma... osv... men ja ni fattar...) .
Bloggen har blivit som ett litet andrum för mig. På samma sätt som min käre make älskar att titta på Extrem överlevnad sent på kvällen så gillar jag att blogga en stund. Greja med bilder och fundera över något som hänt/händer runtomkring en.
Just nu stör det mig att jag inte hunnit sätta mig med bilderna sedan i Stockholmshelgen. Men i kväll får det bli en visning. Då ska jag sno till mig en liten stund ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar