För några år sedan köpte vi två orkidéer. Innan dess hade ett antal dött och misskötts pga av okunskap. Eller snarare rädsla. Jag var helt enkelt för rädd om dem. Skötte orkidéerna lite för bra. Vattnade lite för mycket och ja, jag tog kål på dem helt enkelt. Min svärmor har alltid haft fantastiska orkidéer, hennes blommar jämt och länge. Hon gav mig tipset att vattna igenom orkidéerna någon gång i veckan eller så, och sedan låta dem vara. Och det gör jag nu. Ger dem en genomvattning någon gång och sedan, låter blommorna vara. Det enda som jag gett dem är lite orkidégödning någon gång ibland, när jag kommer på det... vilket inte är ofta ska jag ärligt erkänna.
Detta har sedan varit ett hyfsat vinnande koncept. Orkidéerna har ju sina viloperioderna då de står gömda bakom en gardin, men så fort de fått ny kraft får de komma fram igen. Det växer fram nya knoppar, stjälkar och blommor hela tiden. Jätteroligt! Det enda tråkiga är att de har en tendens att bli lite förväxta, stjälkar och rötter spretar åt alla håll. Då har jag faktiskt börjat att ta fram saxen och frissar till dem lite, då blir de snart snygga igen.
Så nu för tiden stoltserar vi inte bara med två stycken orkidéer utan sju stycken olika. ( alla blommar inte samtidigt, tre stycken står för tillfället bakom gardin.) Men det jag lärt mig är alltså att man får inte vara för rädd om sina orkidéer. Genomvattning och sedan låta dem vara.
