En vecka med feber och hosta. Känns som att det börjar räcka nu liksom. Man blir ingrodd på något vis. Barnen är sådär genomskinliga i ansiktet som man blir efter sjukdom och en vecka inomhus.
Idag var det min tur att vabba, man får turas om för att det ska funka med jobbet och annat. Dagen rullar på med de vanliga bestyren och typiska sjukaktiviteter - spel, koja, måla och TV. Det märks på barnen att det är något som spökar i kroppen för ena stunden är livet underbart och i andra sprutar tårarna. Febern är dock borta på den lilla, brorsan är nere på 38 så nu får vi hoppas att ger sig och att mamma och pappa klarar sig...peppar, peppar....
Njuter annars väldigt av de söta klockorna i blåbärsriset. Efter två veckor inne börjar de nu sakteliga visa sina söta knoppar och blad. Gulliga som bara den. Kanske är samma för oss, efter en vecka inomhus börjar vi snart också blomma? Man kan ju alltid hoppas.
SÖTA BLÅBÄRSKLOCKOR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar