Enda som inte är nedtrampad...

...eller knäckt av frosten eller gul o slajmig är rudbeckian. Som en klar lysande taggig boll lyser den i ett av de annars ganska trasiga landen.

Hösten och byggnadställningar är inte ett vinnande koncept för för växter. Eller ja, OK, hösten behövs för trädgården, tid att gå i vila och hämta ny kraft till nästa växtsäsong. Men byggnadsställningar är inget för blommor.

Dagen efter jag visat min söting Höstsilveraxen möttes jag av dess lik i landet. Demolerad. Totalt.

Men huset blir bra. Och växterna ska ändå vissna ner men lite, lite ledsamt är det....

Rudbeckian är nästan det enda som står ståndaktigt kvar. Och den har en färg och form som man knappt tror är sann i visst ljus. Som en rymdraket har jag fått höra... eller ett monster...eller kanske en discoboll...

NÄSTINTILL SJÄLVLYSANDE