Låter lite tokigt men...

Snart är det helt klart. Lite stuprännor o murande o en sista målning - men det blir till våren....

Idag kom jag på mig själv när jag stod och målade baksidan på garaget att jag log. Ett stort fett leende hade jag på läpparna. Ett rent spontant brett leende som bara satt sig där. Min första reaktion blev ju såklart ett litet nervöst fnitter över detta breda smajl, vad står jag här och ler åt för mig själv? Men i nästa sekund kände jag bara en lättnad skölja över mig. Jag står och målar för mig själv och känner mig så lycklig i själen att leendet bara sprider sig helt på automatik.

Lite fånigt kan man tycka men just nu känns det helt OK att vara lite fånig i så fall.

Inte så att jag varit olycklig precis. Inte alls. Det har bara inte varit så rosigt den sista tiden så spontansmajlen bara infunnit sig, om vi säger så. 

Men nu så. Det är som  om bitarna bara fallit på plats. Och då handlar det inte bara om huset. Jag har inte varit i takt med mig själv riktigt. Eller snarare vi här hemma har inte varit i takt. Det har hackat lite, inte mycket men lagom mycket så att det känns.

Tur att man har sin familj och sina goda vänner som ställer upp. De har varit bojen. Barnvakt och lekträffar. Glada hejjarrop och lyssnande öron! Det är värt hur mycket som helst. Så TACK och Stora pussar & kramar! ♥♥♥