Har precis krupit i soffan efter ett par knökfulla dagar. Njuter av tystnaden, eller ja, katten prasslar och storebrorsan kan inte riktigt somna så han lyssnar på musik men det är nästan tyst.
Har hamnat lite ur fas. Känner att jag inte har riktigt koll på allt, bara sådär nästan känns det som . Just nu känns det som att tiden rinner ifrån mig. Känner att jag för tillfället bara matar på. Mannen är på kurs ett par dagar och det är väl säkerligen en av orsakerna till känslan av att jag bara betar av saker och ting. Annars är man två som hjälps åt. Nu är jag en. Men det går bra och som jag sagt förut - så länge man vet att det är en begränsad period funkar det att leva i mata - på -läget. Så det är bara att se till att göra det som ska göras. Mata på...
Mitt i denna känsla är det tur att man har barnen för de tvingar en att stanna upp. Gossa, läsa, göra läxor, mysa. Den tiden måste man bara ha. Man får bara välja bort vissa saker som kanske kan vänta en stund. Dammsugaren kan vila lite några dagar. ;-)
Och ikväll ska jag stanna upp resten av kvällen också. Nu ska jag bara lägga mig i soffan. Ägna max tio minuter till att tänka över mina måsten för morgondagen, sen ska jag kolla på en godingfilm, spola fram och tillbaka på nyckelscener och titta på allt extramaterial till filmen. Det är sånt jag får göra när jag är själv, mannen är inte förtjust i mitt spolande och allt extra. Så nu får jag passa på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar