Antagligen är det så året om, eller ja, det ÄR så året runt, att man då och då slås av att dagarna bara rullar på. Dagarna fylls av olika saker som måste göras men också av avkopplande, mysiga saker som man inte vill missa för - vad vore meningen annars?
Sen jag blev mamma tycker jag nog att dagarna periodvis går fortare, tjoff, så har en timme gått utan att man egentligen vet vad man gjort. Och ärligt, det är inte ofta saker händer direkt, det får oftast tjatas lite.... Direkt eller med en gång eller snart är ord som inte verkar existera i mina barns medvetande ( inte ofta i a f). Det tar ofta lite längre tid än direkt. Och det gör att tiden rullar på lite mer än vad man kanske tänkt.
Visserligen så här på sommarlovet har man ju tid att låta tiden gå. Lite... Men denna vecka när min man jobbat och jag och barnen varit själva märks det ändå tydligare att tiden rullar, antagligen beror det på att man är ensam om att se till att få gjort det som ska bli gjort under dagen. Och jag har inte riktigt bestämt mig om jag tycker det är OK att dagarna, som faktiskt är fyllda med en massa skoj, rullar på eller om det är stressande...men vad ska man göra? Det är väl bara att hänga med så gott det går?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar