Det finns en underbart porlande bäck omgiven av en trolsk och lummig bokskog mitt ute i ingenstans. För att komma dit får man köra på slingrande vägar kantad av lärkträd, vackra sjöar och vägskyltar som varnar för vildsvin. Där vägen tar slut får man parkera sin bil och sedan är det bara att gå rakt ut i skogen. När man gått några femtio meter kommer man fram till bäcken.
Här stannar nu tiden och livet upp. Det enda som hörs är bäckens porlande och forsande. Man kan riktigt känna hur den friska luften renar ens inre. Välbehövligt och ger precis det som ett höstlov ska ge, lite andrum.
Vid den här bäcken vandrade för 14 år sedan ett alldeles nyförälskat par. När de gått längs bäcken ett tag stannade de för att äta sin medhavda matsäck. På en filt pratade de nykära fnissandes om framtiden och försiktigt, sådär som nyförälskade gör, skapade de visioner om hur livet skulle kunna se ut. På ett träd ristades E+C in.
Idag gick samma par där men nu med en sjuåring oh en fyraåring i sällskap.
Kändes rätt häftigt måste man säga. Tänk hur det kan bli.
Vi är lyckligt lottade. Livet är gott.
<3
SvaraRadera