Jag är inte ledsen.
Jag är inte olycklig.
Jag är inte speciellt trött.
Jag är inte missnöjd.
Jag känner mig inte överdrivet pressad.
Jag är inte otacksam.
Jag är inte deppig.
Snarare tvärtom.
Jag är lycklig.
Jag känner mig glad.
Jag känner mig utvilad.
Jag känner mig på g.
Jag känner mig oerhört tacksam över allt jag har i mitt liv.
Men ibland är det fruktansvärt njutbart att bara få vara lite ensam. Hinna ikapp sig själv. Tänka igenom lite.
Tystnaden i huset när barnen sover, katten sover lugnt hos dem och mannen är iväg och tränar, är oerhört avkopplande. Stärkande.
T o m jag tycker det. Jag gillar att ha folk omkring mig, älskar det. Men ibland behöver man en stund.
Det har jag fått i kväll.
Länkar min favvolåt för tillfället, Paperweight med Joshua Radin . Passar min sinnestämning. ;-) och den tillägnar jag min kärlek.
Han har kommit hem nu.
Den bästa ensamheten är den som man vet tar slut.
Erica! Detta inlägget var det världsklass på! Har läst det flera gånger. Vackert, poetiskt och mycket insiktsfullt! Mera sådant!
SvaraRaderaTack! Vad gulligt!
SvaraRadera